Vi börjar dagen tidigt med att redan klockan fyra ta oss till flygplatsen i Cebu. Planet lyfter klockan sju och vi landar i Kuala Lumpur strax innan lunch. Eftersom vi tidigare spenderat några nätter på KLIA känner vi väl till flygplatsen. Vi går till supermarket på bottenplan och införskaffar lite bananer, nötter, russin och choklad. För att åka vidare till Cameron Highland behöver vi ta oss till busstationen. Snabbast och smidigast är att ta BTS från KLIA till Saphan Taksin som har anslutning direkt till busstationen (TBS). Vi kommer med en buss som går 14.45, biljetten kostar 35RM (70kr) och köps i valfri lucka på stationen.
Bussresan som enligt kvinnan i lucka på stationen skulle ta tre timmar tar fem timmar. Första biten går långsamt genom ett väl trafikerat Kuala Lumpur. När vi sedan svänger av highway och börjar stigningen mot Cameron Highland känns det som att bussen kör på ettans växel i fyra timmar. Vägarna får gamla kågevägen att kännas som en raksträcka. Vi följer klippväggen och för varje meter växer stupet (och dödsångesten) till höger om bussen. Väl framme i Cameron Highland har vi nått molnen, som gör hela staden dimmig. Vi hittar skjuts till hotellet med en indisk gubbe som kör en gammal merca där instrumentpanel är klädd i grön-vit fårfäll.
Gerard’s place, vår hostel, är beläget på en liten bergstopp. Det drivs av en oerhört trevlig familj. Vi känner med en gång att vi kommer att trivas. Efter att ha fått en genomgång av familjens son traskar vi ner till huvudgatan för att hitta någonting att äta. Vi hamnar på Curry House, en indisk restaurang. Vi sitter på gatan och på tv-skärmen intill oss visas en cricketmatch mellan Indien och Sydafrika. Ingen av oss har sett en minut cricket förut och vi börjar diskutera hur reglerna kan tänkas vara. Vår servitör visar sig vara mer är engagerad i cricket. Han själv är från Bangladesh och kan världsrankingen i cricket utantill. Efter att vi fått lära oss den börjar han förklara reglerna, han ritar upp spelplanen och går igenom allt i detalj. Nu är han så pass uppvärma att han springer in i restaurangen och hämtar ut hela sin utrustning, vi får känna på klubban och bollen medan han tar på sig skydden. Någon minut senare har han fått med sig kocken ut på gatan där dom kastar och slår bollar. Det var efter denna kväll jag insåg att cricket inte är samma sak som det man spelar med dom vita stålbågarna och färglada bollarna på gräsmattan i stugan.
Mossy Forest
Nästa morgon hyr vi en moppe och kör norrut mot Mossy Forest. Vägarna är förvånansvärt bra och vyerna magiska. Tack vare Jay (ägarinnan av vårt hostel) får vi tipset att åka till det norra plantagen denna dag för att slippa turiststormen under morgondagen då det kommer väldigt mycket malaysiska turister dit på helgerna. Vi är nästan ensamma på vägarna. Dessvärre är delar av Mossy Forest avstängd så kan bara gå en bit av den sträckan. Vi vänder och kör tillbaka mot Palas Boh te-plantag. Vi får parkera moppen en bit ner för att sedan vandra upp till deras café som ligger på en kulle mitt i plantagen. Edit tar en bit jordgubbstårta medan jag tar deras rekommenderade ”must try” Cheesecake med choklad, nötter och annat gott. Edit hinner knapp sätta sig innan jag mumsat i mig första tuggan. Det jag tror ska smaka choklad smakar surströmming. Jag försöker spotta ut men det jag har i munnen har fastnat där inne. Jag får använda händerna och dra ut det jag nu inser är torkade fiskben som sitter fast i gommen. Bland det vidrigaste jag ätit. Helt plötsligt smakade plastgrädden på Edits jordgubbstårta riktigt bra.
Utsikten från cafét
Dag nummer två spenderar vi i djungeln. I Cameron Highland finns 14 olika trail att välja mellan. Efter att ha läst lite recensioner bestämmer vi oss för nummer 10. Jay skjutsar oss till början av stigen då den kan vara lite svår att hitta. Första biten är nästan igenvuxen och vi får klämma oss igenom smala gångar mellan klippväggar (här hade det tagit stopp för det flesta västerlänningarna). Ju längre in i djungeln vi kommer desto brantare blir det. Mjölksyran kommer krypande men vi håller ändå uppe tempot. Efter ca 1,5 timme har vi nått toppen, Gunung Jasar, och får njuta av att kunna se hela staden ovanifrån. Vägen ner går betydligt snabbare. Vi möter rätt många som är på väg uppåt. En del sitter ner och frågar hur långt det är kvar till toppen alla som går flåsar ordentligt och trycker med händerna på låren för att ens orka ta sig uppåt. Vi som tyckte vi hade dåligt flås känner oss otroligt hurtiga och skuttar vidare.
En liten bit in på Trail 10
På toppen av Gunung Jasar
Sista dagen hyr vi en moppe och kör söder ut till Habu Boh Tea Plantation. Ett lite mindre känt plantage men som enligt Jay skulle vara det finaste. Vi börjar på deras café men skippar denna gång fisktårtan och kör istället på scones och te. Vägen till byn är tyvärr avstängd men vi lyckas hitta en annan avstickare. Det är det bästa vi gjort. Två hobbits med svamphuvuden som vandrade omkring i en sagovärld.
Våran lilla avstickare i Habu Boh Tea Plantation
På eftermiddagen kunde vi se OS på hostel och fick se Kalla ta guld. Imorgon hoppar vi på bussen mot Penang och George Town.
Leave a reply