Malaysia

Från Cameron Highland tog vi bussen till Penang. Biljetten kostar 35RM (70kr) och bussresan tar nästan fem timmar. Eftersom bussen stannar i Butterworth får vi ta färjan över till George Town. Det är en resa på bara några minuter som kostar 1,20 RM (3kr). George Town är hett, otroligt hett. Det bränner i fötterna när vi letar oss fram till vårt hotell. När vi lämnat av väskorna på hotellet är klockan drygt fyra på eftermiddagen och vi ger oss ut på jakt efter en adapterring till kameran. Vi korsar oss fram mellan små gator där varje

Tyvärr har alla kamerabutiker stängt och vi tar istället taxi till ett stor (och svalt) köpcentrum. Innan vi åker tillbaka till hotellet besöker köper vi med oss lite vatten och choklad. Det är Edits turdag för när hon ska betala kommer det fram ett butiksbiträde som frågar om vi vill ge henne kvittot sen för att byta ut det mot en gratis toblerone. När Edit sedan ger henne kvittot får hon inte bara en utan fyra stora toblerone! ”Stoppa ner dom i väskan”, säger biträdet och Edit lämnar glatt butiken med lite extra choklad i väskan.

En av det saker George Town är mest känt för är sin gatukonst. Överallt kan du hitta allt från handstora till hela fasader med målningar. Vi ställer väckare för att hitta lite street art innan resten av turisterna har vaknat. Vi köper färskpressad apelsinjuice som vi får i en plastpåse med en massa is och ett sugrör. På samma ställe passar vi även på att ta av oss skorna och svalka fötterna i skuggan. Efter att ha vant sig vi Cameron Highlands behagliga 25 grader känns Penang mer som en pizzaugn. Som en paus i konstjakten gör vi ett nytt försök i den lilla canonbutiken vi funnit i ett gathörn, idag har dom öppet. Det är som att kliva direkt från en bastu in i ett kylskåp. I en liten monter ligger det två stycken adapterringar, en av dom är precis det vi letar efter. Ett 77mm W/A. LYCKA!

På kvällen beger vi oss till Chulia Street för att testa lite local street food. Priset är bara några kronor för varje rätt och vi testar bland annat Wan Tan Mee, Satayspett och Fried Koay Teow.

Idag tar vi flyget till Bangkok för att imorgon resa vidare till Burma.

Vi börjar dagen tidigt med att redan klockan fyra ta oss till flygplatsen i Cebu. Planet lyfter klockan sju och vi landar i Kuala Lumpur strax innan lunch. Eftersom vi tidigare spenderat några nätter på KLIA känner vi väl till flygplatsen. Vi går till supermarket på bottenplan och införskaffar lite bananer, nötter, russin och choklad. För att åka vidare till Cameron Highland behöver vi ta oss till busstationen. Snabbast och smidigast är att ta BTS från KLIA till Saphan Taksin som har anslutning direkt till busstationen (TBS). Vi kommer med en buss som går 14.45, biljetten kostar 35RM (70kr) och köps i valfri lucka på stationen.

Bussresan som enligt kvinnan i lucka på stationen skulle ta tre timmar tar fem timmar. Första biten går långsamt genom ett väl trafikerat Kuala Lumpur. När vi sedan svänger av highway och börjar stigningen mot Cameron Highland känns det som att bussen kör på ettans växel i fyra timmar. Vägarna får gamla kågevägen att kännas som en raksträcka. Vi följer klippväggen och för varje meter växer stupet (och dödsångesten) till höger om bussen. Väl framme i Cameron Highland har vi nått molnen, som gör hela staden dimmig. Vi hittar skjuts till hotellet med en indisk gubbe som kör en gammal merca där instrumentpanel är klädd i grön-vit fårfäll.

Gerard’s place, vår hostel, är beläget på en liten bergstopp. Det drivs av en oerhört trevlig familj. Vi känner med en gång att vi kommer att trivas. Efter att ha fått en genomgång av familjens son traskar vi ner till huvudgatan för att hitta någonting att äta. Vi hamnar på Curry House, en indisk restaurang. Vi sitter på gatan och på tv-skärmen intill oss visas en cricketmatch mellan Indien och Sydafrika. Ingen av oss har sett en minut cricket förut och vi börjar diskutera hur reglerna kan tänkas vara. Vår servitör visar sig vara mer är engagerad i cricket. Han själv är från Bangladesh och kan världsrankingen i cricket utantill. Efter att vi fått lära oss den börjar han förklara reglerna, han ritar upp spelplanen och går igenom allt i detalj. Nu är han så pass uppvärma att han springer in i restaurangen och hämtar ut hela sin utrustning, vi får känna på klubban och bollen medan han tar på sig skydden. Någon minut senare har han fått med sig kocken ut på gatan där dom kastar och slår bollar. Det var efter denna kväll jag insåg att cricket inte är samma sak som det man spelar med dom vita stålbågarna och färglada bollarna på gräsmattan i stugan.

Mossy Forest

Nästa morgon hyr vi en moppe och kör norrut mot Mossy Forest. Vägarna är förvånansvärt bra och vyerna magiska. Tack vare Jay (ägarinnan av vårt hostel) får vi tipset att åka till det norra plantagen denna dag för att slippa turiststormen under morgondagen då det kommer väldigt mycket malaysiska turister dit på helgerna. Vi är nästan ensamma på vägarna. Dessvärre är delar av Mossy Forest avstängd så kan bara gå en bit av den sträckan. Vi vänder och kör tillbaka mot Palas Boh te-plantag. Vi får parkera moppen en bit ner för att sedan vandra upp till deras café som ligger på en kulle mitt i plantagen. Edit tar en bit jordgubbstårta medan jag tar deras rekommenderade ”must try” Cheesecake med choklad, nötter och annat gott. Edit hinner knapp sätta sig innan jag mumsat i mig första tuggan. Det jag tror ska smaka choklad smakar surströmming. Jag försöker spotta ut men det jag har i munnen har fastnat där inne. Jag får använda händerna och dra ut det jag nu inser är torkade fiskben som sitter fast i gommen. Bland det vidrigaste jag ätit. Helt plötsligt smakade plastgrädden på Edits jordgubbstårta riktigt bra.

Utsikten från cafét

Dag nummer två spenderar vi i djungeln. I Cameron Highland finns 14 olika trail att välja mellan. Efter att ha läst lite recensioner bestämmer vi oss för nummer 10. Jay skjutsar oss till början av stigen då den kan vara lite svår att hitta. Första biten är nästan igenvuxen och vi får klämma oss igenom smala gångar mellan klippväggar (här hade det tagit stopp för det flesta västerlänningarna). Ju längre in i djungeln vi kommer desto brantare blir det. Mjölksyran kommer krypande men vi håller ändå uppe tempot. Efter ca 1,5 timme har vi nått toppen, Gunung Jasar, och får njuta av att kunna se hela staden ovanifrån. Vägen ner går betydligt snabbare. Vi möter rätt många som är på väg uppåt. En del sitter ner och frågar hur långt det är kvar till toppen alla som går flåsar ordentligt och trycker med händerna på låren för att ens orka ta sig uppåt. Vi som tyckte vi hade dåligt flås känner oss otroligt hurtiga och skuttar vidare.

En liten bit in på Trail 10

På toppen av Gunung Jasar

Sista dagen hyr vi en moppe och kör söder ut till Habu Boh Tea Plantation. Ett lite mindre känt plantage men som enligt Jay skulle vara det finaste. Vi börjar på deras café men skippar denna gång fisktårtan och kör istället på scones och te. Vägen till byn är tyvärr avstängd men vi lyckas hitta en annan avstickare. Det är det bästa vi gjort. Två hobbits med svamphuvuden som vandrade omkring i en sagovärld.

Våran lilla avstickare i Habu Boh Tea Plantation

På eftermiddagen kunde vi se OS på hostel och fick se Kalla ta guld. Imorgon hoppar vi på bussen mot Penang och George Town.